Jag har flyttat härifrån. Av säkerhetsskäl lägger jag ingen länk härifrån till min nya blogg. Men du som känner mig är förstås mer än välkommen att fråga mig personligen. Jag vill GÄRNA att du besöker mig på min nya hemvist så tveka inte att be om adressen.

Denna blogg kommer att stängas ned inom kort. Tack för den här tiden!

Idag hade jag fått ett brev. Ett litet kuvert med namn och adress prydligt handskrivet. Åh, så spännande. Vem hade skrivit brev till mig? Eller var det kanske ett tackkort. Eller ännu mer spännande: en inbjudan!

Men näää...bara ett meddelande från konsulenten på Viktväktarna att de har stängt i Ulricehamn. VA???!!! Jag som skulle dit igen på onsdag och fortsätta min resa. Vilket skit! Att de inte kan hålla igång lektionerna i en såpass stor stad (nåja, det är ju ändå en hyfsat civiliserad tätort). Jag var välkommen till annan stad. Det vill säga Borås. Jaha, kul att åka 7 mil för att väga sig. Och dessutom betala för vägningen. Nu gick luften ur mig.

Inte konstigt att söndagen gick fort. Vi började med kyrkobesök. Jag skulle sjunga så jag åkte ner en stund före övriga familjen för att öva igenom sångerna någorlunda. Sen bar det iväg direkt till Hofsnäs och Matens dag som blivit en liten tradition för oss. Vi har varit där varje år sen Erik föddes. Han var knappt fyra veckor första gången han var där. Men det fanns inga stora djur där i år och ingen ponnyridning. Bara häst och vagn och kaniner. Och en stor marknad som väl i och för sig var trevlig. Sen var det typ 200 meters kö till grillserveringen! Kul att det var så enormt mycket folk men med två hungriga barn hann vi inte riktigt köa så länge... Istället åkte vi till Torpa men där fanns inte heller en parkeringsplats att uppbringa och det var kö ända ut genom dörren till fiket så vi hamnade slutligen i Gällstad där vi käkade lunch på Lager (och lilla mamman fick smita iväg en stund till favvobutiken Hemma hos Haglund. Det blev dock inget handlat - däremot kom jag på att vi bör måla om badrummet uppe innan vi sätter igång med badrummet nere)

Sen åkte vi hem och gick in och packade ihop lite leksaker och tog en långpromenad (Klara cyklade) till Maria och Giuseppe som hade avskedsfest. Massor av folk var det där. Supertrevligt med plockmat och vin och smarriga kladdkakor och pajer. Erik hann först slå stortån i en tröskel så blodet sprutade och sedan braka ner från en kontorsstol (som storasyster var vänlig nog att snurra honom på) så läppen sprack och näsan började störtblöda - igen. Mor, far och son blev allmänt nerblodade och då var det lite läge att bryta upp och promenera hemåt igen.

Nu är det lite avslagen söndagkvällstämning här. Tvättmaskinen ska väl på och så ska dagisväskor packas. Here we go again.

Jag har varit trött som ett as sen klockan två i eftermiddags men avhöll mig från att sova middag för att jag skulle kunna somna ikväll. Halv tio var jag färdig att gå och lägga mig men skulle först hänga upp tvätten och lägga i ordning noterna tills i morgon (blev inringd som sångsolist lite hastigt och lustigt) och där, nånstans mellan tvättstugan och pianot, piggnade jag plötsligt till. Nu är jag helt klarvaken. Och jag har inte ens druckit kaffe. Suck...

Ja må den leva många hundrade år...till. Idag var det stadsfest. Vår stad fyller 700 och jag vill lova att folk hade gått man ur huse för att gratulera och vara med på tårtkalaset. Det slogs också ett världsrekord - våra duktiga bagare hade bakat en 700 meter lång tårta för att fira stan. Tar mig friheten att lägga ut en bild här på vår konditor Günther som tillsammans med personal och sponsorer SKÄNKTE tårtan till jubileet. Allt överskott (bitarna kostade tio kronor styck) gick oavkortat till Victorias Minnesfond. All heder!

Och när världsrekordet var klart och alla tårtlängder sammanfogats till en enda lång tårta släpptes 700 ballonger mot skyn - i stadens blå och guldgula färger. Ut över Åsunden svävade ballongerna medan folk applåderade och tjoade. Riktigt festligt. Och jubileumsgeneralen sköt salut och sen var tårtkalaset i gång. Det är minsann inte ofta det är sån feststämning i vår lilla stad.

Lördag morgon. Mamma torkar av Klara i ansiktet. Hon har en vagel på ögonlocket.

Klara: Akta mitt öga bara. Jag har ett mögel i ögat.

Lördag eftermiddag. Barnen leker sjukhus. Erik är patient och stänger in sig på sitt rum som är "hemma". Sjukhuset är i Klaras rum. Klara ropar till Erik:
- Nu är det nästa dag. Då får du komma tillbaka hit. Nu är du jättedålig. Nu har du fått vatten i koppar...nä....vattenkoppar....nä...vattenkopp....
nä, jag har glömt vad det heter men du har i alla fall fått det.

Grannen drog igång motorsågen och började kapa häcken. Erik var förstås inte sen att rusa ut på trappan och kolla vad som hände. Varpå han genast sprang in i sitt rum och kom ut i sin egen motorsågsmundering. Sen stod karlarna - en liten och en stor - på varsin sida gatan och sågade.

Eftersom kakan är världens enklaste och godaste så delar jag här med mig av receptet:

3 dl socker

2,5 dl vetemjöl

1 msk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

3 msk kakao

150 g smör

1,5 dl vatten

2 ägg

Blanda alla torra ingredienser (jag brukar sikta genom en sil). Smält smöret och blanda med vattnet. Blanda med de torra ingredienserna. Rör slutligen ner två ägg. Grädda i 175 grader, 40-45 minuter.